Nu och någon vecka framåt är den vackraste tiden på Omberg, tycker jag. Blåsipporna står kvar men döljs efterhand alltmer av vitsippsmattan. Här och där lyser lungörten bland uppstickande tandrot och skogsbingel, en vacker doldis i sammanhanget. Och snart slår bokarna ut! Bättre än så blir aldrig våren.
