Mitt i vintern ges mig en avkopplande möjlighet att måla en skön sommaridyll. I min illustrationsserie om Istidens Omberg har jag nämligen kommit fram till skylt nr 6, där en typiskt mellansvensk skogssjö ska agera huvudbild.
Hur nu detta hänger ihop med Omberg, överlåter jag till skylten själv att berätta vidare om senare – jag gör bara som jag blir ombedd, eller åtminstone delvis så, inom skrank och stör.
Just nu gör jag ett arbete åt Sveaskog på Omberg. Under våren kommer Naturstigen ”Istidens Omberg” runt Stocklycke att invigas, renoverad och uppdaterad. Jag har fått det trevliga uppdraget att göra alla illustrationer till de skyltar som ska sättas upp; ett spännande och krävande åtagande som sysselsätter mig på heltid en tid framöver.
Här är några smakprov.
En av skyltarna handlar om gravsänkan Vättern och vad ett par dykare fick uppleva när de dök vid Stocklycke en gång för ett par år sedan. Låter det spännande?
Mina konstverk är mina endast så länge jag arbetar med dem. I samma stund som de är färdiga är de också redo att leva ett nytt, eget liv; ett liv som många gånger, kanske oftast till och med, kommer att sträcka sig längre bort än mitt eget.
Jag får ofta frågan om jag sörjer försäljningen av min tavlor och jag svarar alltid:
-Nej.
Jag är tillfreds med det hela och jag känner glädje och stolthet över att andra också älskar min konst och vill inhandla och förvalta mina ”skapade barn”.
Visst kan det bli tomt när ett verk försvinner men då får jag ju också större anledning att gå vidare och fylla tomrummet med något nytt. Däri ligger utmaningen, motivationen och en stor portion tillfredsställelse..
Det är tolv minusgrader och snön knarrar vintrigt under skorna, sådär som man minns att den alltid gjorde under barndomens rekorderliga vintrar. Det är så kallt att näsborrarna skrynklar sig när jag kliver ur bilen vid ateljén och det piper en aning astmatiskt om andningen.
Men kylan bekommer inte blåmesen som sitter i granngårdens gamla gråpäronträd och letar i sin silverpipa, det är ljuset som räknas. ”Tsiii -si si si sy sy su su suu”, en accelererad och sjunkande ramsa i övre gränsen för mitt öras omfång. Den första sången för säsongen. Den som är bäst efterlängtad.
Ett par dagar tidigare, i Linköping, hör jag årets första sjungande talgoxe. Den sitter högt i en solbelyst trädtopp och filar på en tvåstavig visa.
Det är så dags, alltid runt 10 januari, om dagen är solig. Idag dessutom med lite takdropp över pappas balkong. Samtidigt med att talgoxen noterar den förändrade ljusmängden klickar det till också i min egen lilla tallkottkörtel. Vi befinner oss på samma våglängd, barn av samma jord.
Julskyltningen har så smått börjat ta fart på Galleri Omkultur vid Stora torget i Ödeshög. Här hittar du konst och konsthantverk av oss som är medlemmar i OMbergsbygdens KULTURarbetarförening.
Nytt och spännande och en och annan gammal favorit. Här kan du andas in känslan av konst och hantverk. Vi dukar upp för juletider, vackert och handgjort, exklusivt och unikt eller bara kul. Men en sak har allt gemensamt, det är lokalt tillverkat och gjort med kärlek.
Ödeshögs nya kyrkogård vackert upplyst av hundratals gravljus och därtill marschaller och eldkorgar längs gångarna. Så blir Alla helgons dag trots mörker och saknad även en dag för ljus och gemenskap.
Besöket för tankarna tillbaka två år i tiden, då min utsmyckning ”En stund på jorden” invigdes i gravkapellet. En stor dag i mitt konstnärsliv.
På lördag den 24 oktober vill jag hälsa dig varmt välkommen till vernissage kl. 11.00 på Galleri R i Linköping och jag hoppas att ni alla som läser detta har lust, mod och tid att komma. Därefter fortsätter utställningen ytterligare en tid så möjlighet finns om ni verkligen vill.
Jag tycker att resultatet av mitt tålmodiga och inkännande arbete är värt den resan. Utan åskådare känns allt meningslöst.
Lördag 24 oktober kl 11 – 15 Söndag 25 oktober kl 13 – 15