Konst och natur
Det är gott att vara i ateljéns värme dessa sista mörka dagar i november, att ägna sig åt akvarellmåleriets mysterium.
Jag bläddrar bland skisser från vårens tid och målar och skvätter på späd grönska och nytt liv; blir i en dröm och längtar efter återvändande under en stund då jag lurar mig själv.
Det finns mycket att njuta av i min ateljé just nu. Välkomna i ljuset och värmen!
”Minst ett streck om dagen bör man rita för att hålla igång konstnärsskapet.”
Det är vad jag har hört och det är också precis vad jag tror. Att skapa, vidmakthålla och utveckla den där kopplingen mellan hjärna och hand är väsentlig i sammanhanget. Tänk så här: blunda och föreställ dig någonting, träna på att verkligen försöka se det, med detaljer, färg, valör, form, och allt. Kan man se detta inom sig, ska man ju faktiskt, i den bästa av konstnärsvärldar, också kunna överföra allt till sin hand, för att fästa det på ett papper, i en lerklump eller en på en pannå.
Det finns människor som har en obegriplig, medfödd förmåga att kunna se, koppla ihop och återge konst, musik och annat inom autismens rike och här några av dem du kan besöka på t ex Youtube: Stephen Wiltshire, Niam Jain och Benjamin Wewer. Många fler fantastiska förmågor finns där ute i vår värld, men för oss mera ”vanliga varianter” krävs övning och åter övning eftersom genvägarna saknas. Alltså tecknar jag varje dag för att bibehålla förmågan, förkovra mig och i bästa fall fortsätta utvecklas.
Idag letade jag upp blyertsteckningar av en väldigt vacker vit ormvråk som jag skissade redan 1989. De kom till glädje i dagens övning i akvarell. Nu är jag nöjd – dagens beting.
Uppdatering 2021-12-01
Ormvråken är ramad och klar och söker nu en ny hemadress.
Då jag härförleden sände in ett förslag till artikel i Svensk Botanisk Tidskrift, fick jag i retur ett positivt svar och en förfrågan om att dessutom göra ett omslag till tidskriften på temat ”naturlig betesmark”.
Och så här blev det till slut, presenterat i senaste numret, Volym 115:Häfte 4, 2021
Artikeln om Ingas herbarium kan du läsa under mina skriverier.
Häromdagen sa jag till hustrun att när vi åker till Omberg nästa gång får vi hålla extra utkik.
”Efter vad då”, frågade hon.
”Jo, det är en mindre tallbitinvasion på gång just nu och eftersom Omberg har lockat flockar tidigare så känns det som ett ganska bra läge”.
”Är det stor skillnad”, frågade hon.
”Hur då menar du?”
”Mellan större och mindre tallbit. Jag har ju sett ganska många tidigare på Omberg”.
Det blev en hel del skratt för oss båda ty frågan är inte alls dum på något sätt, snarare en helt följdriktig konsekvens av min dubbeltydiga inledning. Hustrun känner nämligen väl till både större och mindre hackspett, större och mindre korsnäbb samt större och mindre strandpipare för att nämna några exempel. Så, varför inte större och mindre tallbit, fastän ännu helt okänt.
Håll ögonen öppna – vem vet?!
Några akvarellskisser från en dag vid Stenshuvud på Österlen den 22 oktober 2021.
Nu är den färdig, tycker jag, den beställda akvarellen av en harrhane i lekdräkt.
Nu ska målnigen ramas och levereras och sen är ytterligare ett steg på min livsresa avklarat.
Historien bakom målningen av den vackra fisken hittar du här.
Sensommaren som dröjer sig kvar lockar mig till impulsivt akvarellmåleri i det fria. Några akvarellminnen från just den här dagen för sex år sedan.
Här berättar jag lite mer om mitt akvarellmåleri.
Jag har idag påbörjat ett akvarellarbete som är beställt av enskild person. Normalt jobbar jag inte med sådana projekt men någon strikt principmänniska har jag ju dessbättre aldrig varit, så undantagen kan bli frekventa och ofta överraskande trevliga och givande.
Här berättar jag hur jag har tagit mig an just det här uppdraget.
Igår lördag 18/9 sände Naturmorgon direkt från Tåkern i P1 kl 6.10. Det blev ett program om Tåkern i allmänhet och skäggmesar i synnerhet.
Programmet finns att lyssna till på SR play.
Från SR:s hemsida:
Redaktionen åker till Östergötland för att sända från den närmast legendariska fågelsjön Tåkern – och för att kanske, kanske möta de stora vassarnas mest karismatiska invånare, skäggmesen. Namnet må låta som ett skällsord, men den är i själva verket en bedårande liten fågel som gjorde en explosionsartad entré i sjön i början av sjuttiotalet.
Under morgonen kommer Naturmorgons Lena Näslund att hänga på när personal från Tåkerns fältstation – Adam Bergner, Ellen Hultman, Lotta Johansson och 13-åriga Athena Johansson – ringmärker småfåglar i vassarna.
Programledare Mats Ottosson sällskapar med naturumföreståndaren Jenny Carlsson och konstnären, fågelkännaren och Tåkern-veteranen Gebbe Björkman. Gebbe var som ung fältbiolog med redan när det första fågeltornet byggdes i början av 1960-talet, och när skäggmesen kom till sjön tio år senare.
Tillsammans söker vi svaret på varför Tåkern har en sådan dragningskraft på fåglar. Och människor.
Bilder nedan från Naturum Tåkerns instagramprofil.
I ateljéns sköna värme finns ro och längtan och nu har jag äntligen målat färdigt den akvarell jag påbörjade för några veckor sedan. Det är ett beställningsverk med tämligen fria tyglar – enda önskningen var att vallmo skulle vara med – och det har jag ordentligt sett till …
Så är därmed ”Röd slätt” är klar och levererad, en reminiscens från traktens ekologiska sommaråkrar i akvarellformat. Kunden blev mycket nöjd och då blir också jag nöjd.
